Lever du över dina tillgångar?

Vad innebär det att "leva över sina tillgångar"? Den allmänna tolkningen handlar om att man gör av med mer än man tjänar, att man har mer utgifter än inkomster, att lönen inte räcker till för att betala räkningarna. Men låt oss smaka på orden lite.. Att "leva över sina tillgångar". En tillgång är någonting av bestående värde. Lön är ingen tillgång. Lön är pengar, och pengar är i sin renaste form bara siffror, ett medel, ett verktyg med vilket man kan köpa tillgångar om man vill och har det ekonomiska utrymmet, eller konsumera på oväsentligheter. Vad vi gör med pengarna vi tjänar definierar vår framtida möjligheter att leva inom ramen för, över eller under våra tillgångar. Jag hävdar att de allra flesta av oss lever över våra tillgångar. De flesta av oss lever nämligen på vår lön och inte på våra tillgångar, därmed lever vi också över våra tillgångar.

I min strikta definition innebär "att leva över sina tillgångar" att man saknar tillräckligt med tillgångar för att kunna leva på dem, eller rättare sagt - på dess avkastning. Lever man över sina tillgångar, då måste man arbeta för att få lön för mödan som man lever på, istället för på avkastningen från sina tillgångar. Betänk i sammanhanget ordet möda i meningen "lön för mödan". En snabb googling på ordet möda ger följande synonymer: ansträngning, besvär, strävan, ambition, hårt arbete, omak, slit, knog, svårighet.. Inte de mest positivt laddade orden i ordlistan således. Lön kommer som resultat av någon form av möda.

Ekvationen är i grunden ganska enkel. För att kunna leva på sina tillgångar måste man som regel arbeta från två håll. Dels öka sina tillgångar, dels minska sina utgifter.

Vad kan man då göra åt detta?

Man kan exempelvis konsumera mindre, därmed öka sin sparkraft och istället investera det ökade sparutrymmet i någon form av tillgång. Aktier, fonder, fastigheter.. En tillgång i detta fall är något som du tjänar pengar på, något som berikar dig över tid. Med tiden växer pengarna till sig snabbt på egen hand och kan ge en betydande passiv inkomst i framtiden. Även om pengarna är hårt beskattade från början har ränta-på-ränta-effekten tagit den beskattade 100-lappen från 68:- tillbaka över 100:- efter bara 5 år. Jämfört med att konsumera den på någon pryl av plast och metall skulle värdet istället vara utraderat efter 5 år, om inte förr. Skatt på kapital är nämligen väsentligt lägre än skatt på arbete, vilket är en del av förklaringen till att de rika bara blir rikare och de fattiga fattigare.

Hur har jag räknat?
I exemplet har jag räknat med att av 100 oskattade kronor får man 68:- kvar vilka man sätter in i valfri indexfond med 8,5% årlig avkastning. Därmed har man efter blygsamma 5 år ett kapital som överstiger de 100:- man ursprungligen tjänade som lön och skattade bort 32% av. Är denna kalkyl meningsfull då vi måste betala skatt? Ja, om man konsekvent undviker att konsumera sina pengar på förgängliga saker man inte behöver och istället investerar dem på börsen, då minskar man inte bara den skatt man betalar (mervärdesskatt) utan bygger också en tillgång som tjänar pengar till dig alldeles av sig själv.

Om inte detta är en anledning att konsumera mindre och spara mer så, då vet jag inte vad som skulle vara det..

Hur mycket pengar behövs i det allmänna fallet?

En populär uppfattning bland FIRE-anhängare, Financial Independence, Retire Early, är den så kallade 4%-regeln. Den går ut på att du inflationssäkrat kan ta ut 4% av ditt sparade kapital årligen utan att det minskar i värde, givet att det står investerat på börsen. Hur du tar ut detta kapital spelar mindre roll. Det kan man göra i form av utdelningar, eller genom att sälja andelar/aktier i sina innehav. De antaganden som ligger till grund för detta är dels att avkastningen är ca 8,5% och inflationen ca 1,5%. Givet detta antagande krävs att du har 25 gånger ditt årliga behov av pengar, alternativt 300 gånger ditt månatliga behov, investerat på börsen. För att detta inte ska bli alltför komplicerat så behöver vi visa sambandet med ett enkelt räkneexempel.

Låt oss säga att du har månatliga utgifter på 20000:-. Detta inkluderar precis allt, såsom hyra/lånekostnader, livsmedel, transportkostnader, försäkringar, nöjen.. 20000 x 300 = 6000000 (sex miljoner kronor). Man kan lika gärna räkna på årskostnaden, 240000 x 25 = 6000000 (sex miljoner kronor). Om du har detta kapital på börsen och klarar dig med 20000:-/månad, då kan du teoretiskt sluta arbeta idag.

Bara för att man har tillräckligt med tillgångar för att kunna leva på dem innebär inte att man ska sluta arbeta. Den stora skillnaden är friheten det innebär att kunna välja vad man vill spendera sin tid på. Man kanske vill arbeta med något välgörenhetsprojekt, hjälpa någon kompis starta upp ett företag, arbeta ideellt med något man brinner för, eller helt enkelt erbjuda sig att arbeta för 10:-/timme ($1) som Steve Jobs gjorde på Apple när han kom tillbaka och räddade företaget.

"Work is better when you don't need the money"

/Paul Adeney, aka Mr. Money Mustache

Hur mycket pengar behöver just du?

Har du gjort en månadsbudget eller en årsbudget, då kan du utifrån siffrorna ovan enkelt räkna ut hur mycket pengar du behöver för att leva på avkastningen. Se samtidigt över var och en av de utgifter du betalar per månad, och försök se vad du kan göra för att minska dem eller eliminera dem helt. Detta hjälper dig inte bara just här och nu genom att dra ner dina kostnader och därmed öka din sparkraft som du kan använda för att öka ditt investerade kapital, det hjälper dig också att hålla kostnaderna nere månad för månad, år för år, livet ut. Den dag du börjar leva inom ramen för dina tillgångar kommer därmed närmre den tidpunkt där du befinner dig alldeles precis just nu.

Siffrorna 25 och 300 kan också användas för att snabbt räkna ut vad någonting du funderar på att köpa kostar egentligen, om du skulle nyttja avkastningen på sparat kapital för att köpa detta. För någonting du köper en enda gång, exempelvis en ny TV, då använder du siffran 25. Låt oss säga att TVn kostar 10000. För att köpa denna måste avkastningen på kapitalet det år du köper TVn vara 10000:-. Hur stort kapital behövs då för att du ska ha en avkastning på 10000:-? Givet 4%-regeln ovan behövs 25 x 10000 = 250000:- i investerat kapital för att betala för TVn, eller 10000/0,04 = 250000. Om du har 250000:- investerat på börsen, grattis, då kan du köpa din TV. Men.. Du kan inte köpa en enda pryl till det året, än mindre betala hyra, livsmedel etc. Om utgiften snarare är en abonnemangskostnad, då använder vi siffran 300 då att det går 12 månader på ett år. Varje månadsutgift förekommer ju 12 gånger på ett år, 25 x 12 = 300. Så för att betala för exempelvis Premium-versionen av Netflix som kostar 159:-/månad så behöver du 159 x 300:- = 47700:- investerat på börsen, eller 159 x 12 x 25 vilket är samma sak.

Hur lång tid behöver du för att skrapa ihop pengarna för att din avkastning ska betala för din nya TV och Netflix-abonnemang? Svaret på den frågan är precis samma sak som att säga.. -Hur lång tid måste jag arbeta för att avkastningen på mitt kapital ska betala för dessa saker, och hur mycket förlänger detta tiden det tar innan jag kan sluta arbeta? Här gör vi ett nytt antagande, nämligen att du sparar 10000:- per månad till ditt framtida jag. För att köpa TVn behöver du 250000:-, för Netflix 47700, totalt 297700. Vi avrundar detta till 300000 för enkelhetens skull. 300000 (investeringsbehovet) / 10000 (månadssparandet) = 30 månader = 2,5 år. Är det värt 2,5 års extra arbete och därmed framskjuten pension att köpa en ny TV med Netflix?

Med detta sagt, tag för vana att alltid räkna på hur mycket prylarna kostar egentligen, om du ska använda din avkastning för att köpa dem, så kommer du kanske fram till samma sak som jag - det är oftast inte värt det!

Konsumera dig lycklig

Provocerande rubrik, jag vet, men så lever de allra flesta i vårt konsumtionssamhälle. De går nämligen i den klassiska "fällan" att konsumera lejonparten av de pengar som de erhåller genom att byta sin tid mot pengar. Vår samhällsmodell bygger på att vi skolas till "arbetsbin" eller "arbetsmyror" och genom hårt arbete och konsumtion bidrar till samhället i stort. Om vi hårdgranskar detta upplägg så är det väldigt liten del av de pengar vi tjänar som kommer oss själva till del, och det är just förhållandet mellan vår inkomst och våra utgifter som avgör hur stor frihet vi har att göra vad vi vill med vår tid. Som jag tidigare skrivit i ett inlägg om skattetrycket där jag visade att skatten på konsumtion är så mycket som 60-70% beroende på lönenivå, så är konsumtion inte en speciellt effektivt nyttjande av våra pengar. Inte på något sätt faktiskt, då vår konsumtion inte bara i många fall är onödig utan även bidrar till att vi överexploaterar planeten vi bor på.

För att tydligare definiera "fällan" så går den ut på att vi ska gå minst 12 år i skolan, grundskolan och gymnasiet. Med endast 9-årig grundskola i bagaget får man nämligen näppeligen något arbete alls, åtminstone inget som medför någon större grundtrygghet som det trots allt innebär att ha en anställning. Med en teoretisk gymnasieutbildning gäller samma sak. Endast yrkesinriktad gymnasieutbildning är någon form av garanti för att få ett arbete. Väljer man att läsa vidare på universitet/högskola kan man möjligen tillgodoräkna sig en högre lönenivå och tryggare anställningsformer livet igenom, men med högre inkomst tenderar man snabbt hamna i "fällan" och anpassa sin konsumtionsnivå därefter som man senare behåller livet igenom, och höjer i takt med att utrymmet (lönen) ökar.

Vem tjänar på att du arbetar (ihjäl dig)?

Den förste du tjänar med ditt arbete är din arbetsgivare. Det är arbetsgivaren som anställt dig som i första hand åtnjuter frukterna av ditt arbete och allt du presterar på arbetet är din arbetsgivares egendom att fritt profitera på. Den andre du tjänar med ditt arbete är staten i form av den skatt du betalar på din lön. Ju mer du tjänar, desto större andel av din lön betalar du också i skatt. Ca 70% av din lön som höginkomsttagare har försvunnit vid konsumtionstillfället i form av skatt på olika nivåer, givet att du lever som de flesta och konsumerar en betydande del av din inkomst. Är du höginkomsttagare, då är nämligen sannolikheten väldigt stor att du lever som en sådan också. Hur lever en höginkomsttagare då? Vanligen har man lite större bostad, nyare bil(ar), dyrare fritidssysselsättning(ar) som kan bestå av hus på landet eller lägenhet i utlandet, sportbil(ar), båt(ar), motorcykel, golf- och tennisutrustning.. Listan över saker att spendera pengar på kan göras precis hur lång som helst. Men då de flesta oavsett inkomstnivå inte har tålamodet att spara först och konsumera sedan så finns det ytterligare en som tjänar pengar på ditt arbete, och det är banken. Banken lånar nämligen gärna ut pengar till dig, mot ränta. Ju mer pengar du tjänar, desto mer kan du låna för att kunna konsumera först och betala senare. Och häri består "fällan"!

Den alternativa vägen till lycka handlar om frihet. Friheten att styra över sin egen tid, att inte vara tvingad att arbeta för att överleva utan att arbeta med det man vill för att man vill det. Friheten att skapa, att njuta av olika glädjeämnen, att kunna sänka tempot i vårt uppstressade samhälle, att med bevarat lugn och trygghet kunna ställa sig vid sidan om och titta på cirkusen. Låt oss göra det för ett ögonblick.. Tänk dig in i situationen att du inte längre lever över dina tillgångar, att dina tillgångar är tillräckligt stora för att avkastningen på dessa ska täcka dina levnadsomkostnader med lite marginal. Vad hade du då gjort annorlunda? Hade du haft kvar samma jobb, samma relation, eller hade du gjort något annat annorlunda? Det är här det blir intressant!

Åter till konsumtionen då, för det är där det börjar. Genom att ifrågasätta sin konsumtion kan man ofta öka sin sparkraft. "Vill ha" är inte samma sak som "behöver". Man "behöver" mat men man "behöver" inte äta på restaurang eller köpa hem hämtmat. En vällagad måltid i hemmet blir som regel både billigare och nyttigare, och faktiskt ofta betydligt godare. Man "behöver" inte en ny TV, man "behöver" faktiskt inte någon TV över huvud taget, och en sprillans ny 75" 8K-TV för 35000:- visar precis samma program som en äldre TV med 15 år på nacken. Att köpa en ny bil för att man "vill ha" den har väldigt kort eftersmak sett till lyckan den bidrar med. Jag kan förstå argument som att en nyare bil medför färre reparationer, därmed lägre kostnader, men med handen på hjärtat - hur stor del av ditt senaste bilköp drevs av hjärna (förnuft) och hur stor del av hjärta (känslor)?

Jag har själv en 15 år gammal TV som vid tidpunkten för när jag köpte den var bland de bästa på marknaden. Det är en Philips 52" med Full-HD som jag köpte med 25% rabatt för strax under 20000:-. På listan över onödiga funktioner har den även aktiv 3D. För några år sedan hade jag så en tanke på att byta ut denna förnämliga TV och köpte faktiskt en ny 65" av samma fabrikat med stöd för 4K. Sååå besviken jag blev! Inte nog med att den vanliga TV-utsändningen blev bedrövligt pixlig, LCD-panelen var dessutom av undermålig kvalitet så det fick bli retur direkt. Efter allt jobb detta medförde att transportera TVn fram och tillbaka mellan butik och hem så beslutade jag mig för att lägga projektet "ny TV" på is. Något år senare köpte en närstående en 55" OLED 4K som jag då började fundera på, men efter att ha fått se "underverket" är jag faktiskt inte övertygad om att en sådan TV skulle göra mig så mycket lyckligare. Snarare tvärtom.. Nu gläds jag snarare åt varje dag min gamla fina TV fortfarande fungerar.

En annan plan jag hade när jag flyttade från hus till lägenhet för några år sedan var att skaffa en vinkyl. I mitt kök har jag både fullstor kyl och frys, och då jag är ensamstående var planen att byta ut kylen till en kyl/frys och frysen till en vinkyl. Snyggt, lyxigt och praktiskt, tänkte jag. Allt efter som tiden gått har jag kommit till insikt om en hel massa saker.. Dels dricker jag företrädesvis rött vin och för detta ändamål behöver jag knappast en vinkyl. De vinkylar jag ändå tittat på kostar kanske 20000:- och även om de är snygga att titta på som inredningsdetalj så låter de troligtvis mer än nuvarande frys. Ovanpå det en kyl/frys för kanske 10000:- till. Jag hade flera goda argument att köpa en mindre kyl, däribland att med en mindre kyl så blir förmodligen svinnet mindre då man måste begränsa sig lite avseende vad man köper hem. Jag kom på en ännu bättre lösning på detta som är alldeles gratis, och det är att ta ur två av de tidigare totalt sex hyllplanen i kylen. Vips så fick jag genast en exemplarisk överblick över vad jag har hemma, och kan nu glädjas åt varje dag jag kan skjuta på köpet av ny kyl/frys.

Den typen av konsumtion jag personligen reagerar allra mest på är detta behov människor verkar ha att ständigt byta ut sin mobiltelefon till den allra senaste modellen. Apple släpper ju nya iPhones varje år, och varje år köar folk utanför deras butiker för att lägga vantarna på denna hett eftertraktade nya modell. Men ett uppenbart attraktivt alternativ är tydligen att köpa telefonen på avbetalning istället, tillsammans med ett onödigt dyrt abonnemang, antingen för att det är praktiskt att dela upp betalningen eller för att man helt enkelt inte anser sig ha råd att lägga upp 8000 på ett bräde för telefonen. Gå inte på det! De "vanliga" operatörerna har nämligen, förutom sitt huvudsakliga varumärke, även ett lågprisalternativ. Telia har Djuice, Tre har Hallon, Tele2 har Comviq och Telenor har Vimla! Det som skiljer dem åt är att lågprisalternativet kanske saknar vissa tilläggstjänster och möjligheten att avbetala sin telefon. Låt mig visa med ett tydligt exempel...

Bilden till vänster är Telenors standarderbjudande med 3Gb data. Jag fattar att 3Gb data är snålt tilltaget i vårt moderna samhälle, men skillnaden i pris är lika stor som ett Spotify-abonnemang, och nästan konstant även vid högre datamängder. Ju högre upp man kommer i datamängden, desto mindre skillnad procentuellt, men det är fortfarande drygt 100:- extra för... Absolut ingenting! Ett abonnemang med 15Gb data på Telenor kostar 329:-, där närmast jämförbara 18Gb på Vimla! kostar 220:-. En skillnad på 109:- i pris, men vad är skillnaden i övrigt? Dessa kör båda i samma nät, med fria samtal, SMS och MMS, men det ena är väsentligt dyrare. Ja just det, man kan ju inte avbetala sin telefon hos Vimla! Men låt mig då lansera en kontroversiell idé.. Varför inte köpa en något mer förnuftig telefon som du kan betala med pengar du faktiskt har? Men OK, jag köper det.. Du kanske inte köper mitt snack om att köpa en något mer förnuftig telefon än iPhone 11, det kanske är något du känner att du inte kan leva utan. Låt oss göra en jämförelse till då...

Bilden till vänster visar hur mycket Telenor vill ha per månad för att du delar upp betalningen för en iPhone 11 på 24 månader. Bilden till höger visar vad du kan köpa den för kontant. Skillnaden är 1189:- totalt. Jag vill hävda att det alltid utan undantag blir dyrare att köpa telefonen på avbetalning av operatörer än att köpa den kontant och att man dessutom lätt köper en onödigt telefon just av anledning att den är på avbetalning. Om vi då gör en sammanställning på vad skillnaden blir på 24 månader, och för exemplets skull stannar vi vid 3Gb-abonnemanget.

Genom att köpa telefonen kontant och teckna ett billigare men i övrigt likvärdigt abonnemang som kör i samma nät så kan man alltså enkelt spara 4000:-. Jag kör själv Vimla! och är hittills väldigt nöjd, både med deras kundtjänst och deras app. Är du också intresserad av Vimla! och tecknar via min tipslänk (annonslänk) så får både du och jag 10:- i rabatt på abonnemangsavgiften per månad. Denna rabatt gäller för evigt, så länge både du och jag har kvar abonnemanget, och om du i din tur tipsar vidare till dina egna vänner och bekanta så får du 10:- i rabatt för var och en. Gränsen är... Gratis! Ja, du läste rätt.. Om du tecknar via min tipslänk (annonslänk) får du alltså omedelbart 10:-/månad i rabatt, och tipsar du därefter ytterligare 9 vänner/bekanta så betalar du snart inte längre någonting alls för ditt eget abonnemang. Givetvis kan du behålla ditt gamla nummer, och tycker du att 3Gb är snålt kan du välja det som passar. Välkommen till Vimla!

Har man målet att bli ekonomiskt fri så är det lite såhär man får jobba. Man behöver inte försaka någonting, bara ta lite smartare beslut kring hur man spenderar pengarna och på vad. I mitt exempel får man exakt samma sak, precis samma telefon med ett likvärdigt abonnemang, men sparar 4000:- som man exempelvis kan sätta på börsen. Efter 24 månader är de värda 4700:- om du placerar dem i en indexfond, då blir skillnaden ännu större. Kan man dessutom nöja sig med en billigare telefon som kanske klingar mer "behöver" än "vill ha", då finns det ytterligare 1000-lappar att tjäna. Om man dessutom kan tänka sig att köpa begagnat så finns det flera sajter som säljer genomgångna telefoner med garanti. Varför inte?

Din skatt är över 50%

Jag hävdar ofta att skatterna i Sverige är höga, men får lika ofta mothugg som går ut på att skatten i Sverige för de allra flesta ligger kring 32%. Jag hävdar därför att gemene man inte har en aning om hur mycket skatt vi faktiskt betalar, att det verkliga skattetrycket i Sverige ligger närmare 50% innan konsumtion och uppemot 60-70% vid konsumtionstillfället. Låt mig förklara!

Att gemene man inte har en aning att skattetrycket för en normalinkomst vid konsumtionstillfället ofta är närmare 60% efter det att löneskatter och punkskatter dragits beror på hur skatterna är utformade. Om vi för exemplets skull räknar på en normalinkomst och bryter ut en på 100-lapp att räkna på, då betalar arbetsgivaren 32:- (31,42%) utöver denna 100-lapp i arbetsgivaravgifter och arbetstagaren ungefär lika mycket i kommunalskatt vid en skattesats på 32%. Av den totala lönekostnaden på 132:- kvarstår då endast 68:- efter skatt. Nästan hälften av den totala lönekostnaden, närmare bestämt 48,5%, går alltså i skatt!

Om vi sedan räknar med att löntagaren konsumerar en stor del av sin lön, då blir det ännu värre. Mervärdesskatten (moms i dagligt tal) är nämligen 25% på de flesta varor och tjänster. Om du exempelvis köper ett par byxor för 500:-, då är varuvärdet 400:- och mervärdesskatten (momsen) 100:-. För att ha 500:- efter skatt att konsumera måste normalinkomsttagaren ha tjänat 735:- före skatt. Den totala lönekostnaden inklusive arbetsgivaravgift är då 966:- (735 x 1,3234). Drar vi detta resonemang i mål så är det alltså endast 400:- av dessa 966:- som inte utgörs av skatter i någon form, vilket krasst innebär att nästan 60% gick i skatt.

Om man kommer upp i skiktgränsen för statlig skatt som är 509300:- år 2020, då ser det ännu lite värre ut. På varje lönekrona över skiktgränsen dras ytterligare 20% i statlig skatt. Om vi då bryter ut den senast tjänade 100-lappen så betalar arbetsgivaren fortfarande 32% i arbetsgivaravgifter, men löntagaren betalar hela 52% i skatt (32% + 20%). Kvar blir alltså endast 48:- på den tjänade 100-lappen som kostade 132:- att betala ut. För att under dessa förutsättningar köpa ett par byxor för 500:- så måste alltså höginkomsttagaren ha tjänat 1042:- före skatt. Den totala lönekostnaden inklusive arbetsgivaravgifter är då 1369:-. Det är över 70% i skatt på den del av lön som går till konsumtion givet att 400:- är varuvärdet och resten består av skatt på olika nivåer.

Dessa exempel visar tydligt att en stor del av de pengar vi konsumerar försvinner i olika varianter av skatt, även vid normala inkomstnivåer.

Debet och kredit(-kort)

Låt mig börja med min grundinställning - jag vill inte betala för att vara kund hos i bank! Varför inte? undrar du kanske.. Jo, jag låter sätta in mina surt förvärvade slantar på ett konto utan ränta, och tacken för att de kan nyttja dessa pengar i sin verksamhet är att de debiterar mig diverse avgifter för att förse mig med de verktyg jag behöver för att kunna använda mina pengar. Min grundinställning är att banken ska betala mig för att vara kund på ett eller annat sätt. Detta kan ske genom att de betalar mig ränta, genom att de tillhandahåller tjänster utan kostnad för mig, eller genom att de på annat sätt ersätter mig för att jag nyttjar dem för mina ekonomiska göromål. Det var denna grundinställning som gjorde att jag började se om mitt hus och sade upp både debet- och kredit-kortet hos gammelbanken då de ville ha 25:-/månad för dessa. Hur detta gick till har jag skrivit ett längre inlägg om tidigare som du kan läsa här. Kontentan är att jag idag inte har något betalkort som är behäftat med några som helst avgifter, varken debet- eller kreditkort. De jag har istället ger mig någon form av besparing eller pengar i handen. Detta inlägg handlar om vilka kort jag använder, till vad och varför, och vilken effekt detta får på min ekonomi som helhet.

Vi börjar med en sammanställning av de kostnader jag tidigare hade för mina gammelbankskort. För att kunna göra det så får vi också göra ett antal antaganden som grund för kostnadsberäkningen. Först och främst antar vi att jag aldrig någonsin nyttjar kreditkortet som ett kreditkort, dvs skjuter på eller delar upp betalningen bortom nästa förfallodag. Att nyttja krediter medför ränta, och då ränta snabbt gräver hål i din sparkraft så nyttjas aldrig kreditmöjligheten. Vi antar också att jag reser utomlands en vecka om året, och att jag på denna resa spenderar 15000:- i annan valuta via kortet. I denna summa ligger både restaurangbesök och shopping. Då både debet- och kreditkortet hade samma kostnader kan jag sammanställa dem i en totalsumma. Alla summeringar avser årskostnader, och för att kunna enkelt skilja kostnader från intäkter när vi längre ner lägger till de kort jag använder idag så specificeras kostnader i rött med negativt förtecken (-) och intäkter/bonus i grönt med positivt (+) förtecken.

Totalt spenderade jag alltså drygt 500:- per år på avgifter, helt i onödan. På 10 år ger detta 5475:-, och sätter jag in dessa pengar i en indexfond med 8,5% årlig avkastning så växer de med med ränta-på-ränta till hela 8715:-. Är det mycket pengar? Kanske inte, men de är alldeles gratis, och tänker man precis så gällande varje avgift/utgift så blir det till slut mycket pengar. Tabellen nedan visar hur jag har räknat.

Vilka kort använder jag istället då?

Just nu har jag tre kort. Klarna, Norwegian och Revolut. De har lite olika fördelar, därför använder jag dem till olika ändamål, men de har det gemensamt att de är 100% avgiftsfria. Jag betalar alltså ingenting för att inneha eller nyttja korten. I fallet Norwegian får jag dessutom poäng på mina köp som jag använder till att köpa flygbiljetter/resor. Nedan ska jag kort berätta om de olika korten, hur jag nyttjar dem, och sammanställa hur det påverkar mig ekonomiskt att nyttja dessa istället för gammelbankens kort.

Klarnakortet

Klarnakortet använder jag för att ersätta gammelbankens debetkort. Detta kort är kopplat via autogiro till mitt lönekonto och fungerar alltså exakt likadant för mig som gammelbankens debetkort, men skillnaden att jag varken kan ta ut eller sätta in kontanter med det. I mitt fall spelar detta ingen som helst roll då jag inte använt kontanter på 10+ år och knappt vet hur de nya svenska pengarna ser ut. Jag använder Klarnakortet när jag vill belasta lönekontot direkt, dvs inte skjuta på betalningen, vilket kan handla om små köp i vardagen som lunch/fika.

Norwegian

Norwegian är ett kreditkort. Detta använder jag i huvudsak till nödvändiga utgifter såsom livsmedel och andra inköp till hushållet, men även för vissa utlägg jag gör på jobbet som jag då får utbetalt vid kommande lön. Anledningarna till att jag handlar livsmedel på ett kreditkort är flera. Dels är det en väl avgränsad del av min ekonomi som jag har god kontroll över, dels slipper jag en massa transaktioner på mitt lönekonto och får därmed bättre överblick med en enda transaktion per månad som i huvudsak avser livsmedel. Den stora fördelen med Norwegians kort är att jag får poäng på alla köp som jag senare kan växla in till flygbiljetter/resor hos Norwegian. Jag reser helst med Norwegian ändå då detta ger mig möjlighet att skräddarsy mina resor på ett bättre sätt än att åka charter, dessutom har de en av världens nyaste flygplansflottor. Självklart har jag också kopplat Parkster, Easypark, Brobizz, eventuella streamingtjänster och andra abonnemang till Norwegiankortet så jag får poäng även på dessa. När jag väl är utomlands lägger jag dock undan Norwegian-kortet då de tyvärr vill ha hela 1,75% i valutaavgift. En fördel som jag hittills inte nyttjat är möjligheten att ta ut kontanter helt kostnadsfritt. Som tidigare nämnts är mitt behov av kontanter obefintligt, därför har jag inte provat detta, men vad jag läst ska ett sådant uttag vara helt kostnadsfritt så länge man betalar för det på nästa månadsfaktura. De likställer alltså ett kontantuttag med ett köp, men självklart får man inga poäng på eventuella kontantuttag.

Revolut

Revolut använder jag i huvudsak utomlands då det i mitt tycke är oslagbart som resekort. Man kan självklart använda Revolut hemma också, men de stora fördelarna har man just utomlands. Revolutkortet har sitt eget konto och jag sätter alltså in min reskassa på Revolut-kortet och håller därmed dessa pengar åtskilda från mitt vanliga lönekonto. I Revoluts app kan man sedan växla pengar mellan olika valutor till intrabank-kurs, vilket är den kurs som bankerna använder mellan sig själva. Jag gjorde en jämförelse mellan Revolut och Forex vad det skulle kosta att växla mellan svenska kronor till Euro, och det var 70 öre dyrare per Euro hos Forex. Det blir faktiskt riktigt mycket pengar av det över tid. Då är det fantastiskt mycket bättre att sätta in svenska pengar på Revolut, växla till valfri valuta i appen efter behov, och skulle man ha Euro eller annan valuta över när man kommer hem igen så är det bara att växla tillbaka och skicka tillbaka pengarna till lönekontot om man vill. Inte heller har man några som helst problem med att man har fickan fyll av icke växlingsbara mynt när man kommit hem, såvida man inte tar ut kontanter i utlandet. Revolut växlar öre/cent lika gärna som större valörer.

Nedan har jag gjort en enkel sammanfattning av hur jag använder de olika korten.

Vad sparar jag totalt?

För att räkna ut detta så måste vi göra ytterligare ett antagande, och det är hur mycket jag nyttjar Norwegiankortet och därmed hur många poäng (kronor) de ger mig att handla flygbiljetter/resor för. I detta antagande räknar jag endast med de köp jag gör till mig själv, även om jag får poäng även för de utlägg jag gör på jobbet. Då jag är ensamstående förälder med barn på heltid så handlar jag mat och övriga nödvändigheter på kortet för drygt 3000:-/månad. Detta blir totalt ca 40000:-/år. För dessa köp får jag 0,5% i poäng, dvs 200:-/år. Detta kanske inte känns speciellt mycket, men det är åtminstone nästan lika mycket som gammelbanken ville ha betalt för sitt kort, och den viktiga principen att banken ska betala mig för att vara kund är därmed uppfylld. Köp som görs på Norwegian ger ända upp till 10% poäng på vissa biljettyper, och då jag köper resor för kanske 10000:- om året så kan jag, med rätt planering, få hela 1000:- i poäng/rabatt på flyg och resor. Allt som allt 1200:-/år som jag sparar. I detta fallet räknar jag inte med någon ränta-på-ränta-effekt då det handlar om lägre utgifter i form av poäng/rabatter som gör att jag kan resa lite oftare, men man skulle kunna tänka sig att lägga de pengar man sparar på börsen för ytterligare hävstång. Då Klarnakortet och Revolut varken har avgifter eller poängsystem och besparingen görs genom att använda dessa istället för gammelbanken skulle de båda bli +/-0. Därför är de korten inte med i tabellen nedan.

Detta är ett exempel på hur till synes små obetydliga kostnader blir stora belopp över tid. Genom några enkla men smarta val kan man radikalt ändra förutsättningarna och göra om det som tidigare var en ren utgift till en inkomst. Avslutningsvis vill jag ställa dig en fråga.. Om du idag hade kunnat få 20715:- i handen för något du gjorde för 10 år sedan, hade du då tackat Ja eller Nej till detta? Om Ja, vad väntar du på? Kontakta gammelbanken, säg upp ditt/dina dyra kort och behåll endast betaltjänsterna. Teckna sedan upp en alternativa kort som inte kostar dig något alls!

Länkar

Om du vill beställa ett eget Norwegiankort klicka här (annonslänk)
Om du vill beställa ett eget Revolutkort klicka här (annonslänk)