Om det finns någon del av min ekonomi där jag har stor potential att öka min sparkraft så är det på matsidan. Jag är notoriskt dålig på att ta med matlåda till jobbet, vilket som regel slutar med en jämförelsevis dyr utelunch de flesta dagar i veckan. Ambitionen finns där, jag inser ju att här finns pengar att spara, men det hela faller ofta på mållinjen. Jag tycker ju om att laga mat så mat lagas det ändå nästan varje kväll. Jag lagar ofta lite extra, just i syfte att kunna packa en matlåda, men det som händer är att jag helt enkelt glömmer att ta med den. Då har jag ju inte sparat någonting, snarare tvärtom! Inte nog med att jag åker på en dyr utelunch, jag har också en matlåda i kylen där hemma som efter någon dag inte känns riktigt lika aptitlig. Nu har jag äntligen hittat ett knep som löser detta lilla problem. Jag lägger helt enkelt bilnyckeln på matlådan i kylen! Det sägs att det man inte har i huvudet, det får man ha i benen, så de dagar jag bemödat mig att packa matlåda och går ifrån den så får jag helt enkelt ta mig hem igen, för utan bilnyckeln kommer jag ju inte till jobbet. Problem solved! :-)
Ett annat knep relaterat till matlådan är att göra det hela värt mödan. Jag gillar inte bara god mat, jag gillar även att resa! När jag skriver detta inlägg så är de möjligheterna begränsade pga Coronapandemin, för att inte säga obefintliga, men icke desto mindre - jag gillar att resa och möjligheterna kommer säkert åter i en nära framtid. Det jag dock inte gillar lika mycket är utgifterna som är förknippade med resandet, allt från storbankernas förhatliga avgifter till de spontana och svårbedömda utgifter som man trots allt drar på sig när man går ut och fikar eller äter ute ett par-tre gånger per dag. Dessa gräver snabbt hål i plånboken, men är det något jag absolut vill undvika så är det att snåla när jag väl är på resande fot. Är det semester så är det, då är jag hellre sparsam i vardagen än vänder på slantarna när jag ska ha det extra trevligt. Jag har ett knep för det också, inte som gör utgifterna mindre men som gör dem lite lättare att bära! Varje gång jag är duktig i vardagen och tar med mig matlåda till jobbet, då betalar jag mig själv för denna matlåda genom att sätta in 100:- på mitt Revolut-kort. Jag "köper" alltså lunchen av mig själv! När jag sedan beger mig utomlands, då har jag ett antal 1000-lappar på mitt Revolut-kort som jag växlar till valfri valuta direkt i appen, helt avgiftsfritt kan ta ut i kontanter i lokal valuta eller spendera med kortet utan några som helst valutaavgifter. Nu när jag kommit på hur jag faktiskt ska få med mig matlådan till jobbet så kommer reskassan växa allt snabbare!
Ytterligare en fördel med Revolut som resekort är att pengarna finns på ett separat konto. Därmed är reskassan "isolerad" från lönekontot och riskerar inte att tullas på inför semestern. Revolut erbjuder dessutom oöverträffade säkerhetsfunktioner, däribland möjligheten till platsbaserad säkerhet som innebär att kortet inte kan användas där du inte befinner dig. Hur vet de detta? Enkelt, kortets funktioner hanteras med en app, och appen vet var du befinner dig. Andra säkerhetsfunktioner som erbjuds är att inaktivera magnetremsan för att förhindra kloning, spärra kortet för kontantuttag i bankomat och spärra onlinetransaktioner, dvs köp över internet. Insättning till Revolut görs enkelt via din internetbank som en internationell betalning i Euro vilket är gratis inom EU/ESS.
Fråga: Vilket sparande är bäst? Svar: Det som blir av! Detta inlägg kommer dock inte handla om vad man ska spara i (sparkonto, fonder, aktier) utan främst fokusera på hur man ser till att sparandet blir av. Att man inte vet var man ska sätta pengarna är ingen bra anledning att inte spara, för även genom att spara exempelvis 500:-/månad på ett konto utan ränta ger 6000:- i sparkapital på ett år. Det är mer än noll, och även om avkastningen efter inflation äter upp värdet av sparandet över tid så är 6000:- på ett sparkonto fortfarande mer än 0:-. Låt oss börja där!
Alltför många sparar inte alls, på fel sätt eller anser sig helt enkelt inte ha möjligheten att spara speciellt mycket. Sverige är det land i världen jämte Japan med flest ensamhushåll i världen, och givet att ca 50% av alla förhållanden slutar i separation består många av dessa inte endast av en vuxen människa utan ofta av ett eller flera barn med heltids- eller varannanveckas-boende. Mitt eget hushåll är ett sådant, men det har inte hindrat mig att ställa om min ekonomi så att jag klarat av att regelbundet höja min sparkvot till en förhållandevis hög nivå. För många, främst ensamstående låginkomsttagare med barn, är det dock tyvärr en realitet att det är svårt att få pengarna att räcka till, men jag tror att även dessa kan ha nytta av detta inlägg då många spontana utgifter faktiskt kan sänkas eller elimineras helt med lite smart planering, och som resultat kan man få igång ett sparande som kan ge en grundtrygghet, sätta lite guldkant på tillvaron eller läggas undan inför framtiden.
Om vi börjar med att sätta upp förutsättningarna rätt för att sparandet ska bli av så är principen i grunden väldigt enkel, nämligen "betala dig själv först", och denna princip har det skrivits massor om på andra forum. Bland annat Sveriges största ekonomiblogg "Rika Tillsammans" har skrivit ett väldigt bra inlägg om just detta. Det går i korthet ut på att de pengar du avsätter till sparandet ska finnas allra längst upp i din månadsbudget efter "Inkomst", inte allra sist efter "Övrigt". Om sparandet kommer sist efter allt annat är risken stor att det inte blir av då det är lätt att det dyker upp något "Övrigt" längs vägen på temat "vill ha", och även om du i bakhuvudet har en idé om att spara det som blir över så underlättas (onödiga) spontanköp av att pengarna finns lätt tillgängliga, antingen på lönekontot eller på det av gammelbanken föreslagna sparkontot utan ränta vilket gör att pengarna är en "drag och släpp"-operation bort för att kunna spenderas.
Med tabellen nedan vill jag förenklat visa vad det innebär att betala sig själv först, för att sedan resonera kring hur man lämpligen automatiserar sitt sparande. Jag kommer att hålla detta resonemang väldigt enkelt för att det ska kännas enkelt att komma igång, sedan bygga vidare därifrån. Därför har jag valt att endast specificera de största/vanligaste utgiftsposterna.
Tabellerna utgör exempel, siffrorna fiktiva och visar inte någon specifik persons ekonomi.
Låt oss börja med den vänstra tabellen.
Så här ser det ut för alltför många. När man fått in sin lön betalar man sina boendekostnader som hyra, bostadsrättsavgift, eventuella lånekostnader och övriga fasta räkningar som el, vatten, renhållning (sophämtning), mobilabonnemang, bredband och streamingtjänster. Med detta är redan halva lönen spenderad. I kategorin Transport kanske man amorterar på en bil, betalar försäkring och drivmedel, och den del av lönen som inte spenderas direkt på fasta kostnader står kvar på lönekontot och spenderas löpande, på mer eller mindre nödvändiga utgifter som mat och kläder men även på nöjen som bio, konsertbesök, fredagsmys och de där fina skorna.. Listan kan göras lång. Poängen med den vänstra tabellen är att visa hur lätt det är att ett impulsköp eller två kan orsaka att kontot är tomt när månaden är slut, så trots att jag i mitt exempel endast budgeterat 1000:- till sparande (5% sparkvot) kan resultatet bli att det kanske inte blir några pengar över till sparandet.
Nu över till den högra tabellen.
Detta är framgångsreceptet för allt framgångsrikt sparande. I denna tabell betalar du dig själv först! Du ser till att den första "utgift" som blir betald när lönen kommer in på kontot är ditt eget sparande. Du ser alltså dig själv som en fordringsägare, som vilken annan räkning som helst som ska betalas. Detta är hemligheten bakom framgången med detta angreppssätt kring ditt sparande, att se till att pengarna inte ens finns kvar på kontot. Detta görs genom en automatisk överföring till någon form av sparkonto, allra helst i en annan bank. Ingen av storbankerna idag erbjuder någon ränta på lönekontot så att skicka över pengarna till en annan bank som erbjuder ränta, helt oavsett hur man senare vill placera dem, är en god idé. Som sagt kommer jag i detta inlägg inte gå specifikt in på vad man ska spara i, det kommer längre fram, utan även här håller vi det väldigt enkelt och säkerställer bara att sparandet blir av!
I mitt exempel har jag gjort ett antagande till, och det är att din sparkraft ökar betydligt genom detta angreppsätt. Jag är nämligen fullkomligt övertygad om att många människor fattar beslut om vad de ska köpa och vad detta får kosta utifrån hur mycket pengar som finns kvar på lönekontot vid varje given tidpunkt. När man ser något man vill ha eller tror sig behöva så gör man en enkel överslagsräkning på vilka utgifter man tror sig ha tills nästa lön kommer in på kontot, och baserat på detta drar man en snabb slutsats om man har råd eller inte. Genom att pengarna i den högra tabellen redan är borta från kontot kan vi därför öka sparandet från 1000:- till 3000:- (15% sparkvot) och drar samtidigt ner "Övrigt" i motsvarande grad då detta beslut blir så mycket lättare att ta när pengarna inte finns kvar.
Hur undviker man Jojo-sparande?
Låt oss börja med att definiera vad Jojo-sparande är och resonera utifrån detta. Jojo-sparande är när man faktiskt sparar pengar regelbundet men inte klarar av att behålla pengarna på sparkontot för det eller de ändamål som sparandet är avsett för. Som exempel kan jag ta att man kanske satt av den del pengar i ett privat pensionssparande. Man har för ändamålet, förmodligen på bankens inrådan, startat ett investeringssparkonto och regelbundet investerat sin 1000-lapp enligt första tabellen i några olika fonder som banken rekommenderat. Så långt allt gott, men efter tre års sparande får man för sig att man vill resa på en längre semester. Vid den tidpunkten har sparandet gett viss avkastning, och de 36000:- man sparat har nu vuxit till en bit över 40000:-. Sagt och gjort, resan bokas, man säljer av fonderna och är därmed nere på 0. Den tidigare redan försiktiga sparkvoten på 5% har i ett slag utraderats och det sparande som skulle ge guldkant på tillvaron efter pensionen har förvandlats till konsumtion idag. Det är detta jag kallar jojo-sparande.
Lösningen på detta vanliga problem är att spara till olika ändamål på olika konton, vart och ett av dessa i en sparform och spartakt som är lämplig utifrån tidshorisonten! Även här ska jag inte gå in i alltför stor detalj då min målsättning med detta inlägg är att skriva på ett så enkelt och lättfattligt sätt att alla förstår och kan tillämpa lärdomarna i sin egen ekonomi direkt, om så i begränsad omfattning. Jag kommer därför att förutsätta att vi ska fördela sparandet på 3000:- enligt den högra tabellen på lämpligt sätt. Återigen, ekonomiska förutsättningar varierar kraftigt mellan individer varför detta enkla exempel endast är just ett exempel. Det är principerna som är viktiga, och när man fått dessa på plats i sin egen ekonomi är det lättare att anpassa sparandet för att passa den enskilde. Mot slutet av detta inlägg finns en sammanfattning som hjälper just dig att komma igång med ett automatiserat sparande som faktiskt blir av, och får du detta på plats har du avsevärt mycket bättre förutsättningar att spara pengar än de allra flesta. Ju lättare de pengar du har sparat finns tillgängliga, desto lättare är det dock att jojo-sparande blir en realitet.
De tre nivåerna av sparande.
Själv har jag valt att dela upp mitt sparande i tre kategorier - buffertsparande, målsparande och framtidssparande. Dessa tre kategorier fungerar för de allra flesta, men olika livssituationer ställer olika krav på hur stora dessa bör vara. I exemplet till höger har vi 3000:- att fördela och kommer nu att göra vissa antaganden om personen vars ekonomi återspeglas i tabellen. Vi antar att personen är ensamstående, bor i en hyreslägenhet hyfsat centralt med tillgång till allmänna kommunikationer men har en äldre bil som nyttjas för transport till och från arbetet. Personen har ett fast arbete sedan ett antal år och omfattas av inkomstförsäkring via medlemskap i ett fackförbund. I övrigt har personen inte något försörjningsansvar för någon utöver sig själv.
Buffertsparandet, först och främst. De allra flesta behöver en ekonomisk buffert, en summa pengar som är lätt tillgänglig för oförutsedda utgifter, eller som en ren trygghetsfaktor. Här är ett sparkonto hos samma bank som lönekontot att föredra. Utmaningen är att vara tillräckligt disciplinerad för att inte röra de pengarna till annat än just oförutsedda utgifter. Ett par nya skor är inte en oförutsedd utgift. Sådant ska lämpligen placeras i kategorin "Övrigt" och om pengarna på lönekontot inte räcker till de nya skorna just denna månad så har man inte råd. Oförutsedda utgifter är alltså snarare sådant som att bilen går sönder och behöver repareras, och man inte hittar något annat sätt att betala denna utgift. Service och nya däck räknar jag inte som oförutsedda utgifter, de är i allra högsta grad förutsägbara och kan budgeteras på lämpligt vis. Vi pratar endast om händelser som inte kunnat förutses, så även om diverse reparationer på en lite äldre bil är att förvänta så är storleken på en sådan utgift osäker. Mindre oförutsedda utgifter kan man kanske klara utan att röra bufferten, och skulle man behöva ta av sin buffert så bör man skyndsamt se till att styra om annat sparande till just buffertsparandet så detta återställs.
Frågar man banken eller andra ekonomiska rådgivare så får man alla möjliga svar på vad som kan vara en lämplig buffert. Vissa pratar om ett par månadslöner, andra om en årslön. Svaret är att storleken på buffertsparandet måste ställas i relation till livssituationen. Om man bor i hyresrätt behöver man såklart inte ha lika stort buffertsparande som om man bor i villa då det mesta i en hyresrätt bekostas av hyresvärden, och bor man i bostadsrätt kanske man landar mitt emellan. Har man en inkomstförsäkring som i vårt exempel så har man såklart en tryggare försörjning vid arbetslöshet än utan. Då personen i exemplet bor i hyresrätt inte är helt beroende av sin bil pga närheten till allmänna kommunikationer kanske en lämplig buffert i just detta exempel kan vara ett antal 1000-lappar, kanske 10000:-. Hade personen haft familj och barn och bott i bostadsrätt så kanske bufferten snarare hade behövt vara ett antal 10000-lappar (finns sådana fortfarande?) och om boendeformen hade varit villa så kanske bufferten snarare borde vara i häradet 100000:-. Men, återigen, och här har vi ett stort MEN - olika människors ekonomiska situation är olika! Om man har en väldigt hög sparkvot, exempelvis 50% parallellt med ett stort belopp placerat på börsen, då kanske man inte behöver något buffertsparande alls då man vid oförutsedda utgifter helt enkelt skulle kunna låta bli att spara just den månad som något oförutsett händer. Har man dessutom valt bort bil eller liknande som förr eller senare garanterat kräver reparationer, då blir behovet av en buffert ännu mindre. Allt beror av den enskildes ekonomiska situation. Personen i vårt exempel sparar inledningsvis 1000:- av totalt 3000:- på sitt buffertkonto tills dess målet på 10000:- är uppnått, och styr därefter om 1000-lappen till sitt framtidssparande.
Målsparandet, dvs pengar till större inköp såsom resor, dyrare kapitalvaror eller renovering i hemmet. Dessa pengar behöver också vara hyfsat lätt tillgängliga och placerade utan risk, men kan med fördel sparas på ett konto hos någon nischbank där man får lite ränta. Någon ränta är självklart bättre än ingen ränta. Storleken på detta sparande varierar med storleken på målet. Återigen, om man planerar en längre resa tre år fram i tiden som kostar i häradet 35-40000, då kan man sätta undan ca 1000:-/månad under dessa tre år. Eller om personen i vårt exempel vill resa på egen hand någon vecka om året, kanske tillsammans med en kompis i samma situation, då kommer man ganska långt med 12000:- per person som kompisen också väljer att lägga i denna kategori. Alternativet som alltför många gör är att konsumera först och betala senare vilket nästan alltid blir dyrare. Det finns en anledning till att det finns TV-program som Lyxfällan och begrepp som "hopbakslån". Att låna för att betala tillbaka andra lån som man inte borde tagit från första början, det är facit på att man misslyckats totalt med sitt sparande. Allt handlar nämligen endast om struktur, god planering och disciplin. Om man har råd att betala tillbaka ett lån, då har man också råd att spara pengarna först och konsumera dem sedan. Om inte, då har man inte råd oavsett! Är man sedan osäker på vad man egentligen vill spara till så kan man ju alltid börja spara enligt principen "spara först.." så får drömmarna komma efter hand. När du väl kommer på något du skulle vilja köpa eller uppleva, då finns pengarna helt eller delvis redan där. Att inte spara för att man inte vet till vad, detta är också en av orsakerna till att folk lånar till semesterresor och bilar de egentligen inte har råd med. Visst är det bättre att se sig själv som fordringsägare, att därmed vara skyldig sig själv pengar istället för banken, och visst känns det också bättre att betala för saker och upplevelser kontant som man sett fram emot en längre tid? Om du inte vet svaret - testa! Jag kan garantera dig att det är precis så, att lite längtan bara orsakar att man får uppleva glädjen med att se fram emot någonting lite längre och därmed att man uppskattar det mer när man väl nått sitt mål.
Framtidssparandet, eller varför inte pensionssparandet, det sparande som kan sätta guldkant på tillvaron som pensionär, eller det kapital som ger ekonomisk frihet att gå ner i arbetstid eller sluta arbeta tidigare än den stipulerade pensionsåldern. Vi har alla olika mål i livet. Vad är ditt? Mitt eget personliga mål är det sistnämnda, därför har jag också en stor del av mitt sparande i denna kategori. Jag vill någon gång helt eller delvis kunna leva på avkastningen på mitt kapital och ha friheten att arbeta med vad jag vill. För andra kan målet vara att ha lite mer pengar att leva på som pensionär. Går man in för uppgiften kan man få bådadera. Dessa pengar ska man inte behöva använda alls de närmaste 5-10 åren, minst, och för högsta möjliga avkastning bör dessa pengar placeras på börsen. Detta inlägg går inte närmare in på hur man ska placera pengarna, bara att man bör ha ett framtidssparande. Som jag skrivit tidigare finns det de som inte ser någon större vits med att spara till framtiden utan hellre lever här och nu, med argument som "vad ska det vara bra för, jag kan ju dö imorgon". Det svar jag ofta tvingas upprepa är är -Vad tragiskt om du trots allt inte gör det då, utan får leva fattigt som pensionär. Utan ett eget ansvarstagande kring framtiden är det inte orimligt att man tvingas leva på så lite som 60% av sin slutlön som pensionär, och de allra flesta tvingas då gå ner rejält i levnadsstandard. Personen i vårt exempel väljer inledningsvis att spara 1000:- även i denna kategori, men höjer detta till 2000:- så snart buffertkontot innehåller 10000:-. Därefter går det lite fortare, och efter mindre än 5 år har personen i vårt exempel över 100000:- på sitt framtidskonto.
Hur kommer man igång då?
Då detta inlägg går ut på hur man sparar enligt principen "betala dig själv först" så tänker jag hålla slutklämmen av detta inlägg på en väldigt grundläggande nivå. Jag tänker därför inte ens gå in på hur din månadsbudget ser ut, vilka delar av ditt "Övrigt" som kan allokeras om till "Sparande", utan förutsätter för det fortsatta resonemanget att du kan avvara i sammanhanget blygsamma 300:-/månad till ditt sparande. Dessa 300:- ska vi med maximal automatik fördela på de tre nivåerna av sparande som nämns ovan - buffertsparande, målsparande och framtidssparande. När principen och automatiken väl sitter så är det lätt att höja beloppen på överföringarna när det utrymmet skapas efter hand.
Buffertsparandet. Som tidigare nämnts kan man ha detta på sin vanliga bank där man även har lönekontot. De flesta storbanker har gjort det väldigt enkelt att starta ett sparkonto på egen hand via Internetbanken. Om du inte vet hur man startar ett sparkonto hos din bank så hjälper de dig mer än gärna med detta. När du väl har ett sådant konto så aktiverar du en automatisk och månadsvis överföring av 100:- från ditt lönekonto till ditt sparkonto. Du kan med fördel namnge överföringen "Buffertspar" eller något liknande så vi kan skilja dem åt. Som datum för nästa överföring anger du dagen efter lön, vanligtvis den 26e. Voila! Från och med nästa lön kommer du med full automatik föra över 100:- från ditt lönekonto till ditt sparkonto och dessa pengar löper därmed lite lägre risk att konsumeras i kategorin "Övrigt". När du nått den nivå du tycker är rimlig för ditt eget buffertsparande så kan du helt enkelt ta bort den automatiska överföringen och istället höja beloppet i någon av de andra kategorierna.
Målsparandet. Här rekommenderar jag att du startar ett sparkonto hos en nischbank, exempelvis hos Avanza Bank som jag rekommenderar varmt. Avanza har inga egna sparkonton, men de har partners som erbjuder sparkonton som hanteras via Avanzas gränssnitt. Med detta kan man samla sitt sparande på ett ställe och behöver då endast ytterligare en bank utöver den där man har lönekontot. När detta inlägg skrivs kan man få som bäst 0,7% ränta hos Nordax Bank via Avanza, eller 0,65% hos Collector. Alla sparkonton som Avanza förmedlar omfattas av den statliga insättningsgarantin. Ett bra alternativ, beroende på vad man har för mål med sitt sparande, kan vara Norwegian Bank som även de erbjuder 0,7% ränta på sitt sparkonto. Detta alternativ kan vara bra om man också har Norwegians kreditkort och i huvudsak vill resa för sitt målsparande. Notera att det inte finns några som helst hinder att dela upp sitt målsparande på olika konton för olika ändamål, det gör man som man vill! Principen för överföring oavsett aktör är densamma, dvs att lägga in en fast, månadsvis överföring på inledningsvis 100:- den 26e med namnet "Målspar". Den dag du känner för att resa någonstans eller köpa något du gått och drömt om så finns åtminstone grunden på detta konto.
Framtidssparandet. Dessa pengar bör man definitivt ha på börsen då den sparformen slår alla andra över tid. För de allra flesta som inte har ett djupare intresse av börsen och investeringar så är passiva indexfonder att föredra, och säkert även för många som har börsen som intresse och hobby. Ett fullgott alternativ till fonder är annars investmentbolag där några av de mest kända är Kinnevik, Investor, Latour, Svolder, Bure, Lundbergföretagen och Industrivärden, för att nämna några. Den stora fördelen med att äga just investmentbolag är att de är väl diversifierade inom många branscher och företag, som regel har väldigt låga förvaltningskostnader vilket kan jämföras med avgiften i en fond, och att de flesta av dem regelbundet delar ut pengar till sina ägare (av aktierna) och därmed ger ett kassaflöde, en passiv inkomst, som inte kräver att du säljer av aktier eller fondandelar för att kunna konsumera pengarna. Det kan också nämnas att genom att köpa aktier i exempelvis Investor så förvaltar du dina pengar på samma sätt som familjen Wallenberg - en av Sveriges rikaste familjer. För att detta inlägg återigen inte ska bli för komplicerat så nöjer vi oss med att konstatera att pengarna i framtidssparandet växer bäst på börsen. För att de ska hamna där gör du en tredje fast, månadsvis överföring från ditt lönekonto den 26e till ditt investeringssparkonto. Många banker har automatiska sparalternativ där pengarna placeras utifrån vald risknivå och tidshorisont. Detta alternativ kan passa bra för passiva sparare. För att få hjälp med detta kontaktar du den bank i vilken du valt att lägga ditt framtidssparande. Ett alternativ kan vara Lysa som också automatiskt investerar i ett antal fonder utifrån vald risknivå och sparhorisont, men den kan jag inte rekommendera då jag inte provat den själv ännu. Den bank jag dock kan rekommendera är Avanza då jag använder den själv sedan många år tillbaka.
Avslutningsvis hoppas jag att jag med detta förhoppningsvis lättlästa inlägg inspirerat någon att vända upp och ned på sin spar- och konsumtionspyramid. Detta inlägg får anses utgöra basen i det jag tänkt skriva om framåt då det inte är meningsfullt att ens beröra olika typer av investeringar om man inte dessförinnan har skapat något sparutrymme. Jag kommer också allt eftersom att skriva om hur man med smarta ekonomiska val kan öka sin sparkraft och därmed sin sparkvot utan att göra avkall på någonting. Lycka till med ditt sparande!
I detta inlägg ska jag gå igenom vissa av de vanligaste investeringsstrategierna, och i processen ska jag ge mig på att definiera min egen. Förhoppningsvis kan jag bidra till att inspirera andra att formalisera sin egen strategi. När man väl hittat en strategi som funkar för en själv, då är det också viktigt att ställa upp ett antal handelsregler för att undvika att handla på känslor när marknaden är skakig. Även om det kan sägas finnas ett antal huvudstrategier som många följer så är det ändå så att det förmodligen finns lika många investeringsstrategier som det finns investerare. Man har ofta en huvudstrategi som man identifierar sig med, exempelvis "utdelningsinvesterare" eller "värdeinvesterare", som man efter hand tweakar för att passa det egna psyket.
Utdelningsinvestering
Utdelningsinvestering är en populär strategi som går ut på att man köper företag med trygg och stabil utdelningshistorik. Syftet med denna investeringsstrategi är vanligen att få ett kassaflöde från sina investeringar. Man talar i sammanhangen om aktiens direktavkastning vilket innebär utdelningen i kronor satt i relation till aktiens pris. En aktie som kostar 100:- och delar ut 5:- har alltså 5% direktavkastning. De allra flesta mogna bolag delar ut pengar till aktieägarna regelbundet, vanligen en gång per år i perioden mars-maj. Vissa bolag delar ut flera gånger per år, och några få bolag som främst verkar i fastighetsbranschen delar ut så mycket som fyra gånger årligen. Fördelen med utdelande bolag är att man får ett kassaflöde från dem, en passiv inkomst, och det kan såklart vara praktiskt att kunna ta ut pengar utan att sälja av sina innehav. Nackdelen med bolag som delar ut, framför allt de som delar ut en betydande andel av sin vinst, är att dessa bolag kanske inte har så mycket tillväxt kvar utöver den som ges av normala indexhöjningar. Det finns helt enkelt inga vettiga saker att investera pengarna i varför man istället betalar ut lejonparten av dem till ägarna i form av utdelning. Det finns dock branscher som har ett väldigt lågt behov av kapital och inte behöver detta för sin tillväxt, och därför kan erbjuda en relativt hög direktavkastning utan att ge avkall på fortsatt tillväxt. Som exempel på detta kan nämnas IT-bolag vars huvudsakliga tillgång är dess personal. Undantaget uppköp av konkurrerande företag är deras förädlingsvärde väldigt högt då de kan sälja en konsulttimme för en bra bit över 1000-lappen som de vid full beläggning betalar kanske 4-500:- för i form av lön och förmåner. Tidsperspektiv: Vanligen för evigt, åtminstone tills dess att utdelningen sänks eller uteblir.
Värdeinvestering
En värdeinvesterare försöker vanligen hitta dolda värden i bolag som andra förbisett, därefter hoppas att marknaden hinner ikapp och inser vilken pärla detta bolag är varefter kursen går upp. Med hjälp av fundamental analys räknar man på vad man själv tycker ett bolag är värt, och om man då kan köpa aktien till ett värde som understiger detta värde så kan man köpa billigt och sälja dyrare, därmed göra en vinst vid eventuell försäljning. Utmaningen ligger i att marknaden på lite sikt måste inse att det verkliga värdet på bolaget är högre än det bokförda eller allmänt kända för att kursen ska gå upp så man kan sälja med vinst. Tidsperspektiv: Tills målkursen är uppnådd.
Buy and Hold
Buy an Hold handlar om att köpa aktier i syfte att äga dem för evigt. Köp dem, lägg dem i "byrålådan" (numera en digital variant) och tänk inte alltför mycket mer på dem därefter. De ligger där och tuffar på, ökar förhoppningsvis i värde år för år, och som en extra bonus kastar de av sig lite utdelning längs vägen som kan återinvesteras i det egna bolaget, i något annat bolag eller helt enkelt konsumeras. I en perfekt värld torde alla innehav platsa i denna kategori, som jag ser på saken. I mitt inlägg om "Golden standard" berättar jag om det enda innehav som för min egen personliga del kan räknas till denna kategori/strategi. Det beror inte på att det inte finns fler innehav i min portfölj som kommer att ägas för evigt, men alla andra kommer ständigt utmanas av min Golden standard i syfte att bevisa sin plats och sitt värde i min portfölj. Tidsperspektiv: För evigt.
Daytrading
Vissa har väldigt mycket kortare perspektiv på sina innehav och handlar med dem dagligen. Daytradern kan gå in och ur en och samma aktie, eller flera olika, flera gånger under en dag. Denna strategi kräver väsentligt mer tid än de andra och utgör inte sällan ett heltidsjobb. Syftet med daytrading är att fånga trender när de uppstår, gärna korta sådana, åka med en stund och sedan kliva av. Om man exempelvis förutsätter en stigande trend en viss dag, då handlar det om att gå in redan vid börsens öppning i någon aktie som man förväntar sig ska rida på denna trend, sedan kliva av med en vinst innan dagens slut. Tidsperspektiv: Kort, vanligen timmar.
Teknisk analys
Teknisk analys innebär att man med hjälp av grafiska representationer som candelstick-diagram och liknande försöker identifiera mönster i hur en akties kurs rör sig över tid för att pricka in när en aktie ska köpas respektive säljas. Detta är en variant av daytrading fast med lite längre perspektiv. Målsättningen i denna strategi är vanligen att hitta köp- respektive säljtillfällen utan att behöva gräva för mycket i bolagets siffror. Man nöjer sig med hur kursen rör sig över tid. Teknisk analys kan vara ett bra komplement även för de som handlar enligt de tre förstnämnda strategierna Utdelningsinvestering, Värdeinvestering och Buy and Hold, för att undvika att köpa i i en nedåtgående trend och därmed förlora värde direkt efter köp. Tidsperspektiv: Medellång.
Tillväxtinvestering
Tillväxtinvestering handlar om att hitta bolag som inte nödvändigtvis behöver gå med vinst utan på olika sätt genererar tillväxt och därmed ökande aktiekurs. Här hittar vi allt från förhoppningsbolag inom medicin och bioteknik till bolag inom nya teknologier och förändrade konsumtionsmönster, och bolag som växer genom att köpa upp och förädla andra bolag. Strategin går ut på att köpa dem och behålla dem så länge de fortfarande visar tillväxt. Tidsperspektiv: Så länge som tillväxten håller i sig.
Sparkrafts strategi(er)
Min egen investeringsstrategi platsar inte inom den snäva ram som någon av de ovanstående ger utan är snarare en kombination av flera, fördelad på flera portföljer med inslag av flera av dessa strategier. Så ser det nog ut för många investerare. I grunden är min målsättning med varje investering att jag ska äga dem för evigt, men den enda aktie för vilket detta är sant är min Golden standard. Alla andra utmanas mot denna Golden standard regelbundet och kan därför komma att säljas om den över tid inte anses hålla måttet. Vilket mått? Min Golden standard, såklart! Av denna anledning finns det flera aktier i min portfölj som inte delar ut några pengar över huvud taget! Att i detalj granska alla mina innehavs resultat- och balansräkningar är inte något inte har tid med då jag har så pass många innehav i mina olika portföljer, därför behöver jag ett snabbare verktyg för att bedöma huruvida en aktie ska köpas, behållas eller säljas. Min Golden standard ÄR detta verktyg, eller denna måttstock om man så vill.
Målsättningen är alltid att äga en aktie för evigt, men det är upp till den enskilde aktien att i konkurrens med min Golden standard bevisa sitt värde. Daytrading har jag inte tid med. Jag arbetar fortfarande heltid och kommer att fortsätta med det ytterligare ett antal år. Teknisk analys använder jag i viss mån för att identifiera trender. Jag köper sällan en aktie i nedåtgående trend och använder därför teknisk analys som en av flera faktorer för att inte komma in helt fel.
I kommande inlägg kommer jag med hjälp av en tänkt exempelportfölj och med hjälp av min Golden standard leta upp första axplock av aktier att dels köpa för att behålla, och dels sålla bort tills vidare. Stay tuned!
Vad kan passa bättre att skriva om en fredag nu när sommaren är i antågande än just is? Såhär i corona-tider vill man kanske lyxa till upplevelsen på hemmaplan lite extra, därmed lägger vi ribban högt!
Se detta inlägg som en kombination av utmaning och spartips! Om du har ett tips på någonting som är lika lyxigt eller lyxigare än chrystal clear bartender's ice, so please.. Let me know! Haken är att det ska vara till samma eller lägre kostnad, antingen i kronor och ören, eller i procent mot att köpa färdigt. Detta inlägg är nämligen i sin absoluta slutsats ett spartips! Eller varför inte svaret på frågan "Hur gör man en enorm succé vid bjudningar för nästan inga pengar alls, eller lyxar till varje dryck som inmundigas i perfekt tystnad och solitud med något superlyxigt som nästan är helt gratis?". Svaret - chrystal clear bartender's ice, eller bartender-is!
Om vi börjar in "the liqour-end of things", i trygg förvissning att jag kommer få en hel hoper kritik för mina till viss del fabricerade ståndpunkter vilka iofs fabricerats i syfte att provocera, så..
Låt oss börja med att nyttja den De Lorean som jag skrivit om tidigare, den med en icke-defekt Flux Capacitor, och medelst detta eminenta transportmedel ta oss tillbaka till 80-talet, 1980-talet alltså. Gammal, vem, jag? Nehej då.. Jag är bara på level 50. Och även om level 50 är en så kallad "Boss level" så har jag ytterligare 50 levels kvar innan jag spelar Game Over, det är åtminstone min plan. Nog om detta, tillbaka till 80-talet!
På den tiden kunde man gå upp till valfri bar och beställa en "GT", dvs en klassisk Gin & Tonic. Det tog som regel ganska exakt 47 sekunder så stod den där, med is, plastpinne och sugrör i plast som inte smälte i samma takt som isen likt de moderna pappersvarianterna, och eventuellt hade den även begåvats med någon variant av citrusfrukt-pynt. Detta är inte längre möjligt! Varför? Jo, om man för kanske 10 år sedan försökte sig på samma sak, då fick man en följdfråga.. -Vilken sorts gin vill du ha? Efter ett tag lärde man sig något svävande svara på denna fråga, typ -Eeeeh, vadååå sorts, ta nåt vanligt, Gordons blir bra! Pju! Alla känner ju till Gordons :-) Men, allt eftersom tiden gick har livet blivit allt mer komplicerat, och för några få år sedan får man YTTERLIGARE en fråga, nämligen.. Drumroll... -Vilken tonic vill du ha? F*ck if I know, f*ck if I care... Varför ska allt vara så komplicerat? Kan du nämna ett enda märke bortsett Schweppes som tillverkar tonic, feel free to drop it in the comments, or not... Jag är från 70-talet! Jag vill ha en GT! PUNKT!
-Vad har då detta med is att göra, undrar man kanske? Ingenting, så låt oss istället prata whisky!
Jag gillar inte whisky, åtminstone inte på det sättet som man gillar saker man verkligen gillar på riktigt. Jag har vänner som kan prata om whisky i timmar, som samlar på whisky och nördar in sig på Isle-whisky, och dessutom bjuder på den finaste de har. What a waste.. Uttrycket "Pärlor för svin" comes to mind... Jag ska inte vara sådan, jag dricker också whisky. For the buzz, eller när jag är sjuk, tillsammans med 8 vitpepparkorn, det lär vara någon gammal huskur som ska ta död på basselusker. Om man blir så mycket friskare vet jag inte, men som någon sa.. -Det hjälper kanske inte, men det är fan så mycket roligare att vara sjuk! När jag väl är sjuk vilket faktiskt är väääldigt sällan, då kör jag med min "huswhisky" Famous Grouse. Den är inte alltigenom odrickbar, men speciellt gott är det inte. Whisky är nämligen inte gott enligt mig, det smakar som spolarvätska. Och rökig whisky, det smakar som spolarvätska ur ett askfat. Bläh!
Vad är då gott? Jag hoppades just att du skulle ställa den frågan. Rom är gott! Rom är förbannat gott! Gillar du whisky och inte smakat riktig rom, gör då det! Och då pratar vi inte nån vit ful-rom som man blandar drinkar på utan RIKTIG rom, sådan som Captain Jack Sparrow dricker i Pirates of the Carribean, som är gjord på sockerrör, lagrad på ekfat, och är varmt gyllene till färgen. Är du det minsta osäker, gå på "the gateway drug" Ron Zacapa 23. Den är lagom exklusiv, snäll mot nybörjaren och smakar alldeles underbart! När du väl smakat den så kommer du förmodligen gilla rom, om du gillar whisky, så som man gillar saker man verkligen gillar. Det är dock tveksamt om du fortfarande gillar whisky ;-)
Ett återbesök till ginen nu. Hur många sorters gin tror ni det finns i på en ginbar? Ja, det finns ginbarer också vars fokus är att sälja hela upplevelsen av gin.. Det trodde man inte på 80-talet. Det hade blivit ett tunt utbud av flaskor i den baren. -Vad vill du ha för... Vi har Gordons! Så enkelt är det dock inte på 20-talet, 2020 alltså. Paddy's i Malmö kan erbjuda 260 sorters gin och 20 sorters tonic, det blir 2600 kombinationer... Ridå! Jag vill fortfarande bara ha en GT när jag vill ha en GT, punkt!
Källa: https://www.skanska-energi.se/sv-SE/Om-Sk%C3%A5nska-Energi/Blogg/Ginbaren
Men, vad har whisky, GT och rom med is att göra. Jo, det ska jag berätta alldeles precis nu!
Få saker är så lyxigt till så låg kostnad som bartender-is. Det finns alla möjliga idéer på nätet om hur man gör sådan is, allt från att använda varmt vatten (alltså, den som kom på det borde få någon form av pris för sin dumhet)** till att köpa speciella silikon-formar för ändamålet. Resultatet brukar som regel bli samma gamla tråkiga vita ful-is, alltså inte speciellt genomskinlig eller bartender-is-liknande.
Vad är det då som gör att ful-isen blir vit och inte genomskinlig? Svaret är faktiskt ganska enkelt om man tänker efter. Vatten som fryser till is ökar i volym. Om man häller vatten i en isform, ställer in den i frysen och väntar, då fryser den från alla (6) sidor samtidigt med början i ytterkanten. När vattnet i mitten slutligen fryser, då utsöndras gas, antingen H2 eller O (tack, fröken Strandqvist) eller kombinationen av dem båda då isen utsätts för negativt tryck från alla håll, och det är denna gas som gör att isen blir vit. Inte nog med att den blir vit, den blir också porös och full av små, små bubblor, som gör att den smälter mycket fortare. Att isbitar som regel är ganska små orsakar dessutom att när du tagit ett par klunkar av din annars eminenta drink, då är isen borta och drinken nedvattnad. Så är lyckligtvis inte fallet med bartender-is. Den smälter inte! Aldrig! You buy that? Trodde inte det heller, men sanningen är att den smälter betydligt långsammare än ful-is. Jag ska göra en empirisk test vad det lider, där jag lägger precis lika mycket ful-is som bartender-is i precis lika stora glas, sedan tar jag tiden hur länge det dröjer innan de smälter. För att göra det hela extra intressant så ska jag även testa med bartender-is i ungefär lika stora bitar som ful-isen. Det blir lite extra karvande men vad gör man inte för vetenskapen. Nog om detta, nu till "hur gör man"-delen av denna artikel :-)
Hur gör man då bartender-is?
Först och främst, skaffa en liten kylväska, sådan man har när man ska på picknick eller av annan anledning behöver hålla saker kallt. Själv köpte jag min på rea hos på Clas Ohlsson i samband med att de stängde ner en butik, för strax under 100-lappen. Det viktiga med kylväskan är att den får plats i frysen. Har du en frysbox är du nog home free. Annars, mät först! Den morbinda sidan av mig inbillar sig att om man jobbar inom vården, då skulle man teoretiskt kunna använda en sådan där liten fin röd kylväska med ett vitt "+" på. Bara för att.. så kanske jag målar om min låda på det viset, eller skaffar en röd dito som jag kan sätta ett "+" på. När sedan andan faller på, då kan jag köpa ett grishjärta eller nåt annat kul organ i "hudmatssektionen" på ICA som jag lämpligen lägger i en plastpåse eller sous-vide'ar, så får den ligga hos min färdiga is sen :-) Eller, inte...
Steg två, fyll hela lådan med vatten, nästan ända upp till kanten. Jag brukar göra ett "V"-tecken ner över kanten och krana på tills nivån når endera finger. Det är lagom. För den som begåvats med en tumstock, ca två tum blir prima.
Steg tre, in med lådan i frysen med vatten och allt fast UTAN lock. Det viktiga här är att vattnet ska frysa från ytan och ner, lite som en sjö fryser när den fryser. Detta moment tar ganska exakt 24 timmar.
Steg fyra. Efter 24 timmar, plocka ut lådan ur frysen och låt den temperera. Inte nog med att isen är väldans svår att skära/dela när den kommer direkt från frysen, den är dessutom som regel svår att få ur kyllådan också. Det sparar därför en massa energi att låta fysiken jobba. En annan vinst med detta arbetssätt är att man kan använda kyllådan igen ;-) Jag brukar vända upp och ned på kyllådan i en braspanna, sen sätta mig och kolla på nån serie på SVT Play tills det säger "schwoooop...boink", och då är det klart för nästa steg!
Steg fem. Nu har vi ett block is med en oval icke-frusen vattenblåsa i. Hade vi låtit blocket fortsätta frysa så hade denna vattenblåsa så småningom fryst den också och blivit alldeles vit. Ett annat tänkbart resultat av en sådan övning är att ett så stort block skulle vara hyfsat omöjligt att dela på med mindre än att man har en bandsåg av sådant snitt man hittar i slakterier. Då jag saknar dylik såg, min morbida sida till trots, så ställer jag alltid ett larm 24 timmar från start. Innan vi gör så mycket mer måste vi nu skyndsamt förpassa oss medelst isblock till köksvasken. Väl där knackar vi lätt på den tunna delen av isblocken så vi, utan alltför stor översvämning, kan tömma ut vattnet ur ovalen.
Här följer så ett extra spartips inom ramen för det huvudsakliga spartipset, kasta inte isen som du knackar loss! Den är alldeles utmärkt att använda till mindre drinkar, som "shaker ice" eller i champagne-coolern. Dessa alldeles eminenta isskärvor är precis lika vackert genomskinliga som de färdiga iskuberna och funkar precis lika bra. Just för att kyla champagneflaskor funkar de dessutom klart bättre pga den mera fogliga formen. Jag brukar helt enkelt lägga dem i en fryspåse allt eftersom jag karvar på mitt isblock.
Steg sex. Om du följt stegen ovan så har du nu ett hyfsat jämnt isblock framför dig, ca 5-6 cm tjockt och alldeles glasklart. Möjligen finns det någon liten strimma luft någonstans, men det refererar vi till som "patina". Det ska synas att det inte är köpt is, och.. Om man jämför med "köpe-is" på Willys eller Citygross så... Vad ska man säga? Hur som helst plockar du nu fram en rejäl tandad kniv, typ en brödkniv, och skär (ja, på fullt allvar, skär) snitt på lämpliga avstånd. 4-5 tag brukar det krävas, sedan delar isen sig nästan av sig själv. Fortsätt sedan likadant på andra hållet. De färdiga kuberna lägger du tillbaka i kylboxen, och när du är klar häller du av överflödigt smältvatten. Lägg sedan fryspåsen med skärvorna vid sidan om kuberna, lägg en av de färdiga iskuberna i ett ändamålsenligt glas (ändamålet redovisas strax), och stoppar slutligen in hela lådan i frysen med is och allt för den närmaste framtidens behov av perfekt is. För mig räcker en omgång is ca 2-3 månader.
Avslutningsvis, steg sju, och här kommer förklaringen på "ändamålsenligt".. Häll en riktigt fin karibisk rom över din vackra iskub, ta en bild och lägg ut på Instagram/Facebook/whatever** tillsammans med en kort beskrivning av din perfekta bartender-is, njut slutligen av känslan av "a job well done" och den ädla drycken i glaset, och av alla likes du får**!
Avslutningsvis en liten jämförelse!
Hemmagjord bartender-is
Färdigköpt ful-is
Färg
Klar/transparent
Vit/grumlig
Arbetsinsats
Hanterbart/roligt
Tungt att bära hem
Utseende
Kostnad
ca 15 öre för 7,5 liter kranvatten***
19,90 för 2 Kg (Willys)
Besparing :-
Den hemmagjorda bartender-isen var 19,75 billigare***
Besparing %
Att göra egen bartender-is kostar 0,75% av kostnaden för köpt ful-is
Slutsats
Skillnaden i kvalitet är uppenbar. Skillnaden i stolthet är omätbar :-)
Voila! Denna bild av mitt nyproducerade lager av glasklar bartender-is får avsluta veckans is-projekt!
Avslutningsvis vill jag självklart visa vad som fick mig intresserad av just glasklar is. Filmtajm!
* Vilka kemiska egenskaper förändras hos vattnet för att vi kokar det innan vi fryser ner det? Anyone, anyone? Nooo
** = optional för Facebook-knarkare. Man kan faktiskt göra saker utan att skriva om dem på Internet. -Look who's talking!
*** = Varav ca 2 liter blev is, exkl el till frysen, exkl kyllådan som trots allt kostade 65:-
För en del år sedan hade jag en vän som hade en kul grej för sig, han åt inte saker som började på bokstaven "o". Sådant som därmed föll bort ur dieten var bland annat ost, oliver, ostkaka.. Men så en dag var vi ute på lunch och åt någon trevlig italiensk pizza med ruccola och prosciutto på, och döm om min förvåning när min vän plötsligt ringlade olivolja över hela pizzan. Jag var då tvungen att ifrågasätta detta hans infall då han inte åt saker på "o", men fick då den därefter uppenbara förklaringen att "det är faktiskt två "o" i "olivolja", de tar ut varandra". Denna regel om vad man kunde äta och inte sprang tydligen ur en reaktion på tidens anda då det var populärt med diverse dieter. Detta kunde röra sig om allt från vegetarianism, veganism till att undvika mejeriprodukter och whatnot, ofta utan några vetenskapliga belägg. Så varför inte välja bort födoämnen utifrån att de börjar på fel bokstav? Nu var det dock inte detta jag skulle berätta, men det får utgöra en lustig anekdot inför det som denna sida handlar om!
Disclaimer
Innan du läser vidare så kommer här ett extra varningens ord.. Detta inlägg är inte alltigenom allvarligt menat utan har mer än lovlig touch av ironi, anekdotisk bevisföring och raljant ton. Den är till stor del skriven med glimten i ögat men kryddats med några få nypor allvar. Som jag inledde med så är det inte alltid lätt att försvara ett beteende eller tillvägagångssätt med rationella argument, men... Whatever works, right?
Bokstaven B
Det finns vissa branscher jag valt att inte investera i. Dessa är i huvudsak Bank, Bygg och Bostad, Bemanning, Bioteknik, Biltillverkare.. Här kan den observante läsaren ana någon form av tema, nämligen bokstaven B. Vad är det då som är så speciellt med dessa B-aktier som jag ibland kallar dem? Varför det blivit just så är nog mest slump, men vad viktigare är.. Varför har jag valt bort just dessa?
Svaret är att dessa valt bort sig själva genom att de underpresterar i jämförelse med min Golden standard. Någon lär ha sagt att banker kan man köpa när de gjort bort sig. Under normala förutsättningar tuffar de på med ganska modest tillväxt. Stundtals har de relativt hög utdelningsandel, men då jag inte räknar mig som utdelningsinvesterare utan fokuserar på totalavkastningen så hjälper detta föga. Jag tänker att jag ska skriva några få rader om var och en av dessa branscher och tydliggöra varför de diskvalificerat sig själva som en grund för kommande resonemang. Som tidigare aviserats kommer jag i kommande inlägg skriva mer om min strategi och mina portföljinnehav, då klarnar det förmodligen ytterligare.
Bank (och Finans)
Låt oss börja med att titta på bank (och finans) som grupp. För ändamålet har jag lagt alla banker och dess gelikar i en bevakningslista på Avanza. Denna visar överskådligt hur en likaviktad portfölj med dessa bolag har presterat på 1-3-5 års historik. Man ser snabbt att genomsnittet för samtliga dessa perioder är negativt. Hade man investerat i en likaviktad portfölj av dessa innehav för 5 år sedan hade man till dags dato tappat nästan halva sitt kapital. Även om man skulle gå ner på enskilda innehav är det svårt att hitta något som i mitt tycke är värt att äga.
Historiskt har jag trots allt ägt flera banker. Innehav jag haft nyligen består i SEB och Handelsbanken, de båda storbanker som inte gjort bort sig i diverse etiska härvor, men efter att ha tittat närmare på dem och jämfört deras avkastning med sina respektive huvudägares dito - investmentbolagen Investor och Lundbergföretagen - så har jag valt att istället äga dessa banker indirekt via investmentbolagen. Varför äga SEB när Investor erbjudit bättre avkastning oavsett vilken period jag tittar på? Vän av ordning påminner nu säkert om att historisk avkastning inte är en garanti för framtida vinster, vilket givetvis är helt sant, men mitt alternativ vore antingen en spåkula eller en De Lorean* med sin Flux Capacitor intakt. I avsaknad av bådadera får historiken utgöra det bästa jag har att gå på. Jag menar nämligen att det tar tid att bygga momentum, att sannolikheten för att ett företag som utvecklats väl över tid fortsätter med detta är större än att ett företag som haft lite mer modest utveckling plötsligt börjar utvecklas i raketfart. Ju större ett bolag är, desto mindre sannolikt är det att så skulle ske. Annan vän av ordning påminner kanske om att just nu har bankerna tagit mycket stryk, men min slutsats är baserad på flera års regelbundna jämförelser.
* I filmen "Tillbaka till framtiden" från 1985 byggdes en De Lorean (bilen) om till tidsmaskin.
Bygg och Bostad, två B :-)
Tittar vi på Bygg och Bostad som grupp, även dessa närbesläktade med varandra, hittar vi inte heller så mycket som talar för dem över tid utifrån mitt sett att se på saken. Bygg är konjunkturberoende, och även om vi hittar många stora, fina välskötta bolag inom denna kategori så är avkastningen medioker. Skanska har en storägare i investmentbolaget Industrivärden, som i sin tur till stor del ägs av Lundbergföretagen, och jämför jag Skanska med Lundbergföretagen så nöjer jag mig med det lilla ägande jag får indirekt den vägen. Återigen, hade jag köpt en likaviktad portfölj med dessa bolag för 5 år sedan hade jag till dags dato fått se nästan 40% av mitt kapital gå upp i rök.
Bemanning
Att jag alls har med bemanning i listan är för att min artikel ska få viss bredd. Egentligen finns det alldeles för få kandidater i denna kategori för att man ska kunna dra några vettiga slutsatser om denna alls, men har man sagt A så får man säga B(emanning). Bilden får tala för sig själv.
Biltillverkare
Här har jag bara tagit med ett litet axplock av de jag kom på i brådrasket för att visa att det ser precis lika illa ut här. Hade inte Tesla varit med i listan så hade det varit total katastrof, se bild 2. Tar vi dessutom bort Ferrari blir det ännu värre, se bild 3. Dessa två utgör dock så kallade undantag i min värld. Jag äger nämligen aktier i båda där Tesla är ett av mina största enskilda innehav. Hur motiverar jag då det? Tja, Tesla är ju faktiskt ingen biltillverkare. -VA? utbrister du kanske. -Det är de väl visst? Nej, inte enbart, de är ett techbolag som tillverkar "en iPhone på hjul". Dessutom är de verksamma inom solceller och batterilagring så de spelar i en egen division. -Men Ferrari då? -De är väl ändå en biltillverkare? Ja, men de tillverkar en lyxprodukt vars kunder inte är speciellt känsliga för konjunktur, pandemier eller allsköns katastrofer. Är det något vi kan i Europa så är det lyxprodukter, som efterfrågas i hela världen. Kina är ett exempel på ett land som kan tillverka hur många "Gucci-väskor" (notera citationstecknena) som helst, ändå finns det stor efterfrågan i Kina på originalen. Dessa kanske också tillverkas i Kina, vad vet jag, men de är åtminstone original.
(Medicin och) Bioteknik
Sist men inte minst, och där finns en ytterst god anledning - (Medicin och) Bioteknik. Att jag lagt denna kategori sist beror på att denna listan är rejält omfattande, och jag har därför tvingats komprimera den en smula. Det skulle förstöra estetiken i detta raljanta inlägg att lägga den mitt i. Bioteknik är en typisk sådan kategori som är proppfull av förhoppningsbolag. De tjänar alltså sällan några pengar! I min lista av drygt 60 bolag som pysslar med (medicin och) bioteknik har hälften av dem negativt P/E-tal (pris i förhållande till vinst) och endast en handfull har någon utdelning att tala om. Spelar detta någon roll för en icke-utdelningsinvesterare? Ja, till viss del, då utdelning också kan ses som en kvalitetsstämpel. Bolag som delar ut gör som regel en vinst, och även en pytteliten utdelning skickar en positiv signal. Ofta pysslar de med sådant man inte alls begriper, och är det något man fått med "modersmjölken" som investerare så är det att man ska köpa sådana företag där man förstår vad de pysslar med. Förhoppningsbolag var det ja.. En icke obetydlig del av dessa bolag sysslar med att bota cancer på olika sätt. Hittills har ingen lyckats. Jag har vissa bolag i min portfölj från denna lista men undviker de värsta förhoppningsbolagen.
Med detta sagt, hade man köpt en likaviktad portfölj av samtliga 62 bolag för 3 år sedan, då hade man faktiskt teoretiskt gjort nästan 2,5 gånger pengarna. Med även detta sagt är volatiliteten (kursrörelsen) väldigt hög i denna kategori där de värsta exemplen tappat 90% av sitt värde på samma period. Den typen av svängningar fortplantar sig snabbt till nerverna.. Lyckligtvis finns det finfina verktyg och strategier för att begränsa sin nedsida, men detta kommer jag skriva mer om i ett kommande inlägg och så smått försöka "knyta ihop säcken" kring bransch- eller temaportföljer och var min Golden standard kommer in i bilden för att löpande hålla koll på att mina portföljer presterar som tänkt.
Det finns vissa ord som gör att det kryper i mig, riktigt fula ord, där ett av de absolut fulaste är ordet "måste". Om jag skulle välja ett enda ord som orsaken till att jag började fundera över vad som är viktigt i livet och som fick mig att börja min resa mot ekonomisk frihet, då är det ordet "måste" eller essensen av det. Michael Dahlén, professor i ekonomi som dessutom forskar i ämnet lycka, har i sin bok "Kaosologi" myntat uttrycket "avmåstefiera" - ett alldeles fantastiskt ord som jag ofta citerar på min väg mot (ekonomisk) frihet, då inte bara i relation till ekonomi utan gällande allt möjligt! Boken kan du köpa här för några 10-or. På temat fula ord vill jag börja med att skriva några rader om bankens avgifter. Just ordet "avgift" i alla dess former tycker jag nämligen också är ett riktigt fult ord. Det finns fler, som "böter", "kostnader", "utgifter"... Men låt oss stanna vid ordet "avgift". Usch!
Den bank jag har min huvudsakliga vardagsekonomi hos, med betoning på "vardags", har tidigare haft äran att få förvalta en ansenlig del av sparkapital, min aktieportfölj och min tjänstepension. Som tack för detta privilegium att få ha mig som kund har de envisats med att debitera mig 35:-/månad för ett paket de själva beskriver som "förmånligt". Detta paket består av ett bankkort och möjligheten att få betala räkningar online. De har dock vänligheten att låta mig förvara mina surt förvärvade löneinkomster på ett eller flera konton utan någon som helst ränta på endera håll. Skulle jag få för mig att använda mitt bankkort utomlands, då tackar banken mig genom att debitera mig 1,65% extra i något de kallar "valutaavgift". Aha, där hade vi det ordet igen. Tack, verkligen tack!
Som så många med mig så har jag dock konton även i andra banker och kort från fristående så kallade nischbanker. Bland annat har jag skaffat mig ett Klarna-kort som jag tyckte var ett alldeles ypperligt sätt att slippa dessa 1,65% extra vid köp utomlands, dessutom är detta kort 100% gratis. Klarna-kortet är kopplat via autogiro till samma konto som bankkortet, så någon dag efter köp dras pengarna från samma konto i gammelbanken utan några som helst extra avgifter. Med denna lösning på plats så började jag fundera.. Hur stor del av den så förhatliga avgiften på 35:- avser bankkortet och hur stor del avser betaltjänsten? Skulle jag klara mig utan bankkortet? Vad kan detta kort som Klarna-kortet inte kan? Efter lite efterforskningar kom jag fram till att årsavgiften för endast betaltjänsterna är 120:-, dvs 10:-/månad, och resterande 25:-/månad avser bankkortet. Det jag också kom fram till var att det enda jag inte kan göra med ett Klarna-kort är att ta ut kontanta pengar, eller sätta in sådana då bankkortet behövs i insättningsautomaten. Är detta ett problem? Själv har jag inte använt kontanta pengar på hemmaplan på säkert 10 år.. Det är knappt jag vet hur de svenska sedlarna ser ut. Visste du förresten att det finns en svensk 2-krona? ;-)
Om, och då menar jag verkligen OM, man trots allt känner att man måste (usch!) ha kontanta pengar, vad gör man då? Man kanske inte vill handla med kort på någon skum marknad i Marrakech* eller Kusadasi*, dessutom vill man vara säker på att inte bli skimmad** av någon närgången "vänlig" lokal förmåga med rymligt samvete. Lösningen för mig heter Revolut, en annan nischbank med kostnadsfria kort utan valutaavgift som dessutom erbjuder kontantuttag upp till 2000:-/månad i valfri valuta i sin gratisversion. Behöver man mer så finns det fler nivåer av kortet, dock medför detta en kostnad. Revolut erbjuder dessutom oöverträffade säkerhetsfunktioner, däribland möjligheten till platsbaserad säkerhet som innebär att kortet inte kan användas där du inte befinner dig. Hur vet de detta? Enkelt, kortets funktioner hanteras med en app, och appen vet var du befinner dig. Andra säkerhetsfunktioner som erbjuds är att inaktivera magnetremsan för att förhindra kloning, spärra kortet för kontantuttag i bankomat och spärra onlinetransaktioner, dvs köp över internet. Insättning till Revolut görs antingen med ditt vanliga bankkort (om du har ett sådant kvar efter att ha läst denna artikel ;-) ) eller via en internationell betalning i Euro vilket är gratis inom EU/ESS. Ytterligare en fördel med Revolut som resekort är att pengarna finns på ett separat konto. Därmed är reskassan "isolerad" från lönekontot och riskerar inte att tullas på inför semestern.
Med denna nyvunna kunskap i bagaget slog jag en signal till banken och sade upp mitt "förmånliga" paket, tecknade upp mig på betaltjänsten och klippte mitt bankkort i två hyfsat lika delar. Dessa två delar lades därefter i två hyfsat likadana papperskorgar, och vips har jag sparat 25:-/månad, eller 300:-/år, 3000:- på 10 år eller varför inte 4653:- på samma 10 år om jag regelbundet sätter in de sparade pengarna i valfri indexfond med en årlig avkastning på 8,5%. Ett alternativ jag kom på när jag läste Sparos inlägg "Ännu en liten bankavgift" är att köpa SEB-aktier för pengarna jag sparar och helt enkelt låta utdelningarna från SEB betala deras egna avgifter i ett slutet system. Detta är endast ett av mååånga exempel på hur man med små medel kan få hyfsat stora resultat utan att ge avkall på någonting. Money for nothing, and?
* Marrakech, Marocko har marockanska Dihram som valuta, Turkiska Kusadasi har Lire. De accepterar förmodligen Euro med glädje då varje minut i annan valuta än deras egna verkar inflationsdämpande.
** Att få sitt korts identitet avläst med en NFC-läsare*** medör en risk att ens kort nyttjas trots att det ligger kvar i plånboken****.
*** NFC, Near Field Communication, är en teknik som de flesta nya mobiltelefoner har som även beröringsfria kort nyttjar för kontaktlösa betalningar.
**** Apropå plånböcker, skaffa en plånbok eller ett skyddskort att lägga däri som förhindrar att dina kortidentiteter kan avläsas.
I detta inlägg ska jag förklara begreppet "Golden standard", vad detta är för någonting och varför det är så viktigt att ha en sådan - i varje fall för mig i egenskap av tillväxtinvesterare. Jag ska också så småningom avslöja min egen personliga Golden standard, varför jag valt just denna och lite kort beskriva hur jag använder den.
Vad är en Golden standard?
En Golden standard är i detta sammanhanget en aktie. Men inte vilken aktie som helst utan Aktien med stort "A". Den aktie du hade köpt om du endast skulle köpa en enda, att äga för evigt, "...until death do you part", aktiernas "creme de la creme", "One ring to rule them all, one ring to find them..". You're starting get the point, right? Let's move on...
Det korta svaret - för att spara tid, och pengar! En "Golden standard" är i grunden något att jämföra med, för att slippa gissa och falla i fällan att köpa en aktie för att någon i vänkretsen och i all välmening sagt att detta är ju ett klockrent köp. Det är ju inte så att vederbörande nödvändigtvis luras, utan ofta har vederbörande fått samma tips och själv köpt samma aktie. Har du någon gång fått ett sådant tips för att därefter förlora pengar på det? Faktum är att de allra flesta köper aktier på precis så lösa grunder. Ska de köpa någon ny fancy hemelektronik eller vitvara, då kan de ägna timmar, dagar och månader att läsa recensioner, bevaka priser på Prisjakt och Pricerunner, för att slutligen göra ett ytterst välgrundat köp. Det behöver inte ens handla om så mycket pengar, man läser på ändå. En diskmaskin kostar några 1000-lappar, en ny TV kanske några fler 1000-lappar. Poängen är att man ofta tar välgrundade beslut innan man köper. Men aktier?
-Berra sa att MQ var bra. De har till och med snitsat till sitt namn nu, Marqet, det låter ju coolt. Eller, coolare än MQ i vart fall, det blir nog bra. Jag köpte för 50000:-. Ingen minns en fegis...
Ok, jag fattar att det inte är för alla att grotta ner sig i resultat- och balansrapporter, men tänk om det fanns ett lättare sätt att åtminstone sålla bort de värsta bottennappen, att minska mängden potentiella kandidater till portföljen och därmed kunna lägga lite mer tid och kraft på de som blir kvar? Det är här en Golden standard kan göra stor skillnad! Syftet är att snabbt kunna jämföra dem, se hur de utvecklats på 1-3-5 år, och om det potentiella köpet inte håller måttet vid en sådan jämförelse - undvik då att köpa just den aktien! Med detta sagt är jag övertygad om att utdelningsinvesteraren och värdeinvesteraren inte håller med mig. Det är ok. Innan jag går vidare i mitt resonemang så vill jag avslutningsvis försöka dra en slutsats. Om du nu lagt en del tankemöda på att identifiera din Golden standard, en aktie som presterar bra med god historik, som tuffar på år efter år, klarar kriser bra, kanske i sin natur är hyfsat diversifierad (nu kanske läsaren börjar ana vilken min Golden standard är), vad skulle det då finnas för anledning att alls överväga ett köp av en annan aktie som underpresterar vid jämförelse med denna din Golden standard? För egen del väger jag alla innehav, både befintliga och potentiella, mot min Golden standard, och om jag skulle drabbas av det delikata problemet att jag skulle ha för mycket pengar liggandes så skulle jag inte sätta dem i något sämre i brist på annat. Det är det fina med aktier, man kan alltid köpa mer av dem, och i brist på bättre kandidater köper jag mer av min Golden standard. Pju!
Nu är det dags att avslöja min Golden standard!
Det är...
Drumroll please!
Brrrr-rrrr...
Ladies and gentlemen...
We have a winner!
And the winner is....
Investor är Sveriges äldsta investmentbolag. Det startades 1916 som en avknoppning från Stockholms Enskilda Bank och kontrolleras via Wallenbergstiftelserna av familjen Wallenberg. Investors noterade innehav består av ABB, AstraZeneca, Atlas Copco, Electrolux, Ericsson, Husqvarna, Saab, SEB, Wärtsilä och EQT. Man har även ett antal onoterade i Permobil, Sobi, Mölnlycke Health Care, Aleris, Nasdaq och The Grand Group.
Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Investor
Med Investor i portföljen får man i en enda aktie ett brett innehav "nationalklenoder" inom huvudsakligen svensk industri. Investor är ingen snabbväxare men med sina 100+ års historik är utgör en ytterst bra bas i vilken portfölj som helst. Genom att köpa Investor så förvaltar man sina pengar precis som familjen Wallenberg, dvs som en av sveriges rikaste familjer. Aktien är dessutom i sin natur väl diversifierad. Av denna anledning ser jag personligen ingen anledning att köpa/äga någonting som inte presterar eller antas prestera bättre än Investor över tid, och med detta sagt har jag Investor som min Golden standard. Vilken är din Golden standard?
Idag har jag påbörjat det projekt som jag gått och funderat på en längre tid - att starta en blogg!
Bloggen ska handla om hur man kan uppnå ekonomisk frihet genom smarta val inom privatekonomi, sparande och investeringar. Min tes är att alla kan öka sin sparkraft genom smarta ekonomiska val i syfte att uppnå större ekonomisk frihet. Bloggens två huvudspår är dels sparande och dels investeringar. För att kunna lyckas med sina investeringar måste man först lyckas med sitt sparande och undvika det jag kallar jojo-sparande där det investerade kapitalet plockas ut regelbundet istället för att låta avkastningen på investeringarna bekosta konsumtionen.
Mer om bloggen finns på sidan "Om Sparkraft". Avslutningsvis vill jag hälsa dig som läsare hjärtligt välkommen till min blogg!
